Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »På afstånd.» Skizz af Mathilda Roos. Med 2 teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en aning om, att tanten satte ett ännu högre pris på
hennes bevågenhet, än farbrodern gjort, och som om hon
därför med äkta kvinlighet funnit ett nöje i att ännu mera
öka detta värde, ty hon blef icke på långt när så fort
»god vän» med fröken Lilly som med revisorn. Och
trots sagorna och karamellasken gjorde sig Lissa efter en
stund lös ur tantens armar, hoppade ned och sprang upp
i revisorns knä.
Den stackars fröken Lilly kände en stickning af smärta
genom sitt bröst. Att en liten flickas ovänlighet kunde
göra så ondt! En svag rodnad steg upp på hennes
kinder; hon böjde sig hastigt ned öfver sitt arbete och
började ifrigt virka därpå.
Men efter en stunds förlopp och då hon med ett
slags ödmjuk resignation redan gifvit upp hoppet att få
känna Lissas små armar omkring sin hals, fick hon helt
oför-modadt se den lilla flickan stå bredvid sig och
förtroendefullt titta upp i hennes ansikte.
»Tant,» började den lilla viktigt, »Erik Johanson kan
sitta i toppen på ett träd och hoppa ned på marken!»
Fröken Lilly blef så rörd öfver den lillas vänlighet,
att hon fick tårar i ögonen. Hon tog Lissa upp i knäet,
frågade henne hvem Erik Johanson var och lyssnade
därefter med det djupaste intresse på en mängd detaljerade
beskrifningar öfver nämde herres många idrotter, under
det hon alltemellanåt tryckte den lilla intill sig och kysste
hennes kinder . . .
På detta sätt gick den lilla flickan mellan revisorn
och fröken och utdelade sina ynnestbevis, alltid med samma
trygghet och segervisshet, ända tills supén skulle serveras,
då Lissa måste gå in och äta med småsyskonen.
Men då supén var slut och då tant och farbror efter
många tacksägelser för en angenäm dag och löften att
snart komma igen, gingo ned till ångbåtsbryggan för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
