Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdsgård. En historia af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu ville olyckan emellertid, att Jan Anders hade en
flicka och Lars Anders en pojke. Och de båda blefvo
kära i hvarandra och ville gifta sig.
I början sade Lars Anders förstås nej och svor på,
att han skulle aldrig gå till Jan Anders och fria för pojken,
inte om han fick guld för’et. Men hur det var, så hade
det ändå gått några år, och det är inte lätt att hålla ilskan
vid lif, när den inte har något att lefva af. Det hade
den nu inte, eftersom gärdsgården var bygd, och Lars
Anders aldrig haft något annat att träta med Jan Anders
om. När därför Brita Stina kom och sa’ åt honom, att
det ändå var synd, om barnen skulle gå olyckliga i hela
sitt lif för den usle gärdsgårdens skull, så gaf Lars Anders
med sig och knogade en vacker dag af till Jan Anders.
För resten visste han, att Jan Anders hade fyrkar på
kistbotten, och dem ville inte Lars Anders låta gå ur slägten.
Det var många år se’n, Lars Anders och Jan Anders
hade talt vid hvarandra, och därför var det inte fritt för,
att Lars Anders gick och funderade på, hvad han skulle
säga sin granne. Och när han tänkte på, hur han och
Brita Stina i sin tid hade basat Jan Anders, så var han
heller inte rätt säker på, hur han skulle bli mottagen.
Men strunt värd t, tänkte Lars Anders, jag kan inte få mer
än smörj, och så klef han in till Jan Anders och helsade.
Nu var händelsen den, att Jan Anders hade fått reda
på, att det var något mellan hans dotter och Lars Anderses
pojke. Och det tyckte han, passade bra, eftersom egorna
lågo hvarandra så nära. Och blefvo barnen väl gifta, så
kunde de ta ner gärdsgårdarna igen, om de ville, så
sluppo sockenboarna ha det att grina åt. Ta första steget
ville han ändå inte, eftersom det var han, som fått stryk
och blifvit utsparkad. Men när han fick se Lars Anders
stiga in genom dörren, blef han riktigt glad, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
