Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdsgård. En historia af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Om vi skulle ge dem det stycket, som är emellan
gärdsgårdarna. Det skulle allt bli ett litet nätt plogland,
där fårorna kunde löpa jämt,» tyckte han.
Lars Anders började dra’ öronen åt sig. Han trodde,
den andra ville drifva med honom, och därför tittade han
snedt på Jan Anders.
»Hvad var det du sa’?» sa’ han.
»Jag sa’ väl inte något farligt?» tyckte Jan Anders.
»Den gamla ormen sitter allt i dig,» sa’ Lars Anders.
»Du har nog inte glömt, hur du gick och knogade oppe
i stenröset.»
Men då var det Jan Anders, som blef arg. Han flög
opp ifrån stolen och började skälla på Lars Anders för allt
möjligt både likt och olikt. Han drog sta’ med
tjufmjölk-ningen igen, och Lars Anders började på att tala om
tjuren. Karolina kom med och satte i att skrika, så det
kunde höras lång väg. Och flickan började storgråta.
Ty det var inte långt ifrån, att gubbarna hade tagit till
att slåss igen. Lars Anders ref till sig mössa och käpp
och gick i vredesmod sin väg. Och så var det slut med
det frieriet.
Men den, som var mest rasande för den historien,
det var Lars Anderses pojke! Han kunde inte begripa,
att han inte skulle kunna få gifta sig, för att fadern gick
och stälde till gräl med Jan Anders för rakt ingenting.
Och hade han haft något att komma med, så hade han
gift sig ändå, utan att fråga hvarken far eller mor.
Dessutom var han förargad på den där
gärdsgårds-historien. Ty så fort han kom ut i bygden, tyckte han,
att folk tittade på honom för den där usla historiens
skull. Och han skämdes för de gärdsgårdarna, som om
han hade bygt dem båda två själf.
När det därför hade gått ett år, så började han
fundera på, om han inte skulle kunna göra något för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
