Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hur Lars Anders och Jan Anders byggde gärdsgård. En historia af Gustaf af Geijerstam. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befrämja giftermålet. Han hade nog talat vid Lars Anders,
men fadern ville inte höra på det örat. Han sa’ som så,
att när han var död, kunde sonen göra som han ville.
Men så länge han lefde, skulle ingen komma och säga,
att hans son var gift med Jan Anderses dotter. Men då
hittade pojken på, att han skulle tvinga fadern, och en
vacker dag tog han yxan och gick ut i skogen.
Lars Anders undrade, hvad pojken skulle göra med
yxan ute i skogen, när de inte hade något att hugga.
Han gick efter, för att se, hvad sonen skulle ta sig till.
Och när han kom opp på backen, fick han se pojken,
som stod med yxan i högsta hugg och höll på att rifva
ner gärdsgården, allt hvad han orkade.
»Ar du elfvabefängd, Kalle?» skrek gubben. »Ska’
du hugga ner, hvad far din har bygt opp?»
»Det rör mig inte,» tyckte Kalle och högg, så att
splintorna flögo. »Jag får ändå aldrig Karolina, så länge
den här gärdsgård’n står. Men nu har jag satt mig i
sinne’ på, att jag ska’ ha henne.»
»Låt bli, pojke,» skrek Lars Anders. »För annars
får du stryk, så gammal du är.»
»Jag tar inte stryk nu längre,» tyckte pojken. »För
jag är allt så stark som I, jag, far.»
Lars Anders stod och såg på, hur pojken högg. Och
som han stod där och inte visste, hvad han skulle ta’ sig
till, så tänkte han, att om pojken ref ner hans gärdsgård,
och Jan Anderses gärdsgård stod kvar, så skulle Jan
Anders få öfvertaget och skratta åt honom. Och därför sa’
han som så:
»Låt bli och hugg nu, Kalle, så ska’ jag gå och fria
hos Jan Anders en gång till.»
»Ja, men då vill jag följa med,» tyckte Kalle.
Och så blef det också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
