Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Realisten Åbrandsson.
önköpings högre lärdomsskola gästades ett par
terminer af en stockholmare, Åbrandsson.
Han var för sina femton år en högvuxen gosse, talade
en hufvudstadssvenska, klingande som musik, förde sig
väl, var fint och vårdadt klädd och vanligen försedd med
handkassa, som han tycktes använda lika mycket till
kamraternas nöje som till sitt eget. Ehuru han gärna höll sig
undan från slagsmålen med den icke-studerande ungdomen,
visade han mod, när så behöfdes, och ehuru han icke
utmärkte sig på gymnastiken, aflade han vid tillfällen prof
på både kraft och vighet. Detta i synnerhet som
skridsko-gångare. Sina lexor skötte han ordentligt och gaf stundom
svar, som ådagalade, att han läst annat än skolböckerna.
De kamrater, som voro litterärt intresserade, funno snart,
att han var det äfven; men när samtal någon gång
upp-stodo i den riktningen, var han förbehållsam, hade icke
ett loford för våra främste skalder och antog en
hemlighetsfull min.
Men en dag meddelade han mig, med en arm på
mina axlar, och i en viktig och på samma gång förtrolig
ton, att han var yngste ledamoten af ett i Stockholm
bil-dadt ynglingaförbund, som måhända hade Sveriges litterära
framtid i sin hand. Det bestod, förutom honom, af tre
gymnasister, den äldre redan nitton år gammal och ad
utrumque paratus: färdig att inträda i Svenska Akademien
för att omskapa och leda den, eller, om han beslöte stanna
utanför, färdig att bekämpa den med blanka vapen. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
