Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han, Åbrandsson, ehuru endast scholaris, blifvit invald i
detta förbund, var den största ära, som kunnat honom
vederfaras. Dess valspråk var »Sanning, Verklighet», och
det hade ett sigill, hvari dessa ord voro inristade kring
bilden af S:t Erik. Dess namn var Pro Veritate. Förbundet
hade affordrat honom och han hade svurit en Hannibals-ed
på valspråket.
Jag minnes ännu blicken i hans djupblå ögon, när
han omtalade detta. Den var så ren och vacker, men det
stal sig öfver mig en känsla, att en ovanlig, för att icke
säga underbar enfald framskådade ur dem, Åbrandsson
tilläde, att han aldrig ämnat omtala hvad han nu berättat
111ig; men för ett par dagar sedan hade från förbundet till
honom anländt ett bref — han lät mig se dess omslag
med det märkvärdiga sigillet — som ålade honom att i
Jönköping varda apostel för dess sak, att vid alla tillfällen
försvara dess grundsatser och att där bilda en landtloge,
som finge, jämte honom, bestå af högst tre utvalda andar,
om sådana funnes att tillgå där nere.
Att en af de tre skulle varda jag, var Åbrandssons
mening, och det smickrade mig. Men af mitt inträde i
förbundet blef ändå ingenting. Han tog nu bladet från
munnen, strök ned mina tre älsklingsskalder Virgilius,
Stagnelius och Tegnér och anförde den nittonårige
förutsedde akademikerns bevis för osanningen och overkligheten
i deras diktning. Några af de anförda skälen slogo mig
som riktiga; andra förekommo mig orimliga. Jag retades
mer och mer af ett uppfattningssätt, som i nästan alla
af-seenden var rena motsatsen till mitt. Och när Åbrandsson
utdömde Tegnérs »Jätten» såsom osann, emedan inga jättar
bo i bergens salar, och hans »Flyttfåglarne», emedan ingen
grönmantlad skogsfru spatserar i kvällen, vardt jag ond,
gaf honom vedernamnet Dumbom och knuffade honom
från mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
