Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag grubblade öfver hvad det var, som skilde oss åt,
och stannade vid den slutsats, att Åbrandsson förblandade
både fantasiens skapelser och retorikens med lögn. När
jag följande söndag hörde prestens ord: »upplyften edra
hjärtan till Gud!» kom jag på den tanke, att jag skulle
fråga Åbrandsson, 0111 han ansåge i denna uppmaning ligga
en osanning, emedan vi i ordens reala mening icke kunna
lyfta våra hjärtan öfver oss. Han svarade i mildt
upplysande ton, att det var en osanning, som icke borde
begagnas. Vi utbytte sedan aldrig meningar i sådana ämnen.
Åbrandsson tog emellertid sitt apostolat på allvar och
gjorde sig till martyr för det. Han tycktes förnämligast
uppfatta det så, att han borde inlägga jäf mot alla
fantasihugskott och bildliga talesätt, som mötte honom på hans
lefnadsbana.
I ett hörn af kyrkplanen, som var vår närmast
belägna lekplats — vi egde åtskilliga, framför alla andra
fästningsvallarne — hade vi pojkar uppfört ett snöfäste, ett
väldigt arbete, hvarpå talrika händer med ifver sysslat flere
dagar, innan det var färdigt. Fästet bestod af ett torn
med fängelsehvalf och kreneleradt tak, samt därutanför en
vall, sex till sju fot hög, på ut,sidan brant, på insidan
försedd med trappor. Vallporten var gjord så trång, att den
icke kunde insläppa mer än en man i sänder och spärrad
med ett isblock, hvaröfver man måste klifva för att komma
in eller ut. Höga staplar af snöbollar voro ställda på gården
inom vallen och på torntaket. Från rektors klass hade
påbud utgått till öfriga klasser, att man skulle samlas på
viss tid för att belägra och försvara verket. Skolungdomen
infann sig ganska mangrannt och fördelades af sina ledare
i två tämligen jämnstarka flockar. Fästet var naturligtvis
Troja, och våra anförare smyckade sig med homeriska
namn: Akilles, Hektor o. s. v. De namnen voro då mer
bekanta och uppburna än de äro nu bland skolgossarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
