Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REALISTEN ABRANDSSON.
99
kommenderat eld, och besättningarna sprungo i sjön, rusade
i land och angrepo den öfverraskade och öfverspolade
landthären med den framgång, att vår general och vårt
artilleri föllo i deras händer. Men vår högra flygel sökte
godtgöra nederlaget. Den skyndade ut på den långa, med
ett brohufvud försedda tvättbryggan och hoppade därifrån
i vattnet, för att bemäktiga sig de nu i det närmaste
folk-tomma skeppen. När segervinnarne märkte denna manöver,
skyndade de till skeppens räddning, och ett allmänt
slagsmål med talrika doppningar uppstod kring isflakarne.
Sedan striden ändtligen upphört, tågade båda härarne
upp till skolhuset, där den omtänksamme vaktmästaren,
som varit med bland de slutligen talrika dels hurrande,
dels förmanande och hotande åskådarne, tände brasor i
kakelugnarne, kring hvilka nu skedde allmän afklädning
och torkning, så godt som omständigheterna medgåfvo.
Förtjusningen öfver det väldiga slaget var stor bland alla
deltagarne, man genomgick stridens enskildheter och
meddelade hvarandra sina erfarenheter. Bland samtligp
poj-karne fanns troligtvis ingen, som tänkte på det oun ! /ikliga
rektorsförhöret och de efterräkningar, som måste uppstå i
hemmen, särskildt med det sätt, hvarpå kanonerna-anskaffats.
Jönköpingsboarne voro teatervänner. Det
skådespelshus staden eger fanns redan då och var antagligen ett af
de förnämsta i landsorten. Det sällskap, som oftast
uppträdde där, stod under ledning af en litterärt bildad man,
Djurström, och ansågs framstående. Att det hade
beundrare bland skolgossarne behöfver icke tilläggas.
Åbrandsson var flitig teatergängare och sågs ofta på första bänken
å parterren. Jag, som icke hade råd att köpa biljett, hade
kostnadsfri plats i orkestern, till hvilken jag regelbundet
insläpptes af dess förste fiol, slottspastor Wadell, skolans
förträfflige sånglärare. Någon gång fick jag också komma
mellan kulisserna, tack vare min bekantskap med Djurströms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
