Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yngste son. Jag njöt i fulla drag af »Preciösa», »Slottet
Montenero», »Orleanska jungfrun», »Donaunymfen»,
»Gubben i bergsbygden», »’Villebrådstjufvarne», »Kronofogdarne»
och de riddare- och röfvarepjeser, som intogo ett ansenligt
rum i spellistan. Mellanakterna förekommo odrägligt långa,
och hvarje böljning af ridån satte inbillningskraften i
rörelse. Men Åbrandsson gjorde hvad han kunde för att
störa mitt nöje. Stockholmsteatrarne, sade han, voro bättre
i alla afseenden utom ett: deras spellistor syndade lika
mycket mot sanningen och verkligheten, och det blefve
icke bra, innan Pro Veritate hunnit skapa en annan
dramatik. Äfven de stycken, som rörde sig på folklifvets
område, vore genomfalska. Det fanns icke sådana
kronofogdar och bönder som de Envallssonska och icke sådana
zigenare som Preciösas. Kupletter vore orimligheter.
Mitt stående svar var: »Än se’n då? Om man har roligt
af dem, är det nog. Riktiga bönder får jag se på torget.»
Men Äbrandssons kritik var så mycket obehagligare,
som den träffade mig personligen. Jag hade nämligen
blifvit dramatisk författare åt ett sällskap, bestående af
skolgossar, som uppträdde inför kamrater och skolflickor. För
närvarande hade de ställt sig under öfverinseende af
skådespelaren Lindholm, det Djurströmska sällskapets förnämste
bof, beundrad för sina ögonrullningar. Lindholm hade
målat våra kulisser. Direktör Djurström själf hade skänkt
oss åtskilligt ur sin teatergarderob, bland annat värjor, på
hvilka vi satte högt pris. Personerna i mina skådespel
voro till regeln riddare och borgfruar, herdar och
herd-innor, ädle röfvare, älskliga banditbrudar a la Rosa i
»Rinaldo Rinaldini», fromme eremiter, skenhelige munkar,
Falstaffar, vålnader, älfvor, Samieler, röster af osynliga.
Tilldragelserna egde ofta rum i skogar, spökslott,
underjordiska hvalf. Åbrandsson hade erbjudits att vara med
i sällskapet och uppträdde en enda gång, men förklarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
