Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
penningdryge grosshandlaren, majoren vid borgerskapet till
häst, riddaren af vasaorden, taga en genom
bysättningshäktet förnedrad yngling till svärson. Kunglig sektern
började tvifla på Försynen, lutade sin sorgtyngda panna i
handen och torkade sina ögon med näsduken. Åbrandsson
såg bra ut, och man hörde en skolflicka snyfta.
Kunglig sektern skådar åter upp. Han meddelar
nästan hviskande, att han är skald, men en oförstådd, som
skall förblifva oförstådd, så vida icke en genomgripande
omhvälfning i lifvets förhållanden timar. Menniskovärlden
är uppfylld af lögn. Endast naturen är sann. Till och
med Clara har haft svårt att begripa honom. När han en
gång sade, att deras hjärtan icke voro förenade, började
hon gråta. Men hon lugnade sig, då han tillade: »Mitt
hjärta slår ju i mitt bröst, ditt hjärta i ditt, de äro således
icke förenade; men jag älskar dig, älskar dig troget och
vill ha dig till maka.» Några dagar, innan ockraren insatte
honom inom dessa kala murar, hade han fullbordat ett
större poem och lemnat det till Clara, men med förbud
att visa det för någon. Han hade nu emottagit hennes
svar. Kunglig sektern fingrade upp ur vestfickan en
biljett, kysste den och läste: »Janne, din dikt är gudomlig.»
En vaktknekt inträder och frågar, om kunglig sektern
äfven i dag vill ha middag hemtad från Björngårdens
värdshus. Han svarar, att hans sista riksdaler riksgäld gafs
ut för gårdagens middag; men kanske han kunde få kredit.
Vaktknekten anmärker, att bysis inger föga förtroende på
penningmarknaden. Fången utbrister: »Hånar du den
olycklige? — Dock, du talar sanningens osminkade språk.
Hädanefter skall den infama fångkosten vara min näring.»
Fängelsedörren slås upp. Clara störtar in. »Janne!»
— »Clara!» — »Janne, förlåter du mig?» — »Clara, hvad
har du gjort?» — »Svikit ditt förtroende.» — »Hvad
säger du?» — »Jag inlemnade ditt poem till Svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
