Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realisten Åbrandsson af Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REALISTEN ÅBRANDSSON.
101
därefter, att det stred emot hans grundsatser. Han satt
dock icke sällan bland åskådarne, där jag ogärna såg honom,
och han ställde välvilligt till vårt förfogande sin långa
kappa, som, när den vrängdes, med sitt scharlakansröda
foder passade en röfvareanförare.
En dag meddelade han mig, att han skrifvit ett
skådespel i två akter, och vi öfverenskommo, att det skulle
uppföras. Ämnet var, sade han, hemtadt ur verkligheten
och hjälten en kunglig sekter i Stockholm, som för skuld
blifvit insatt i bysättningshäktet vid Hornsgatan. Hvad
han i öfrigt berättade mig 0111 stycket förekom mig
fantasilöst och motbjudande prosaiskt. Men den afton det
skulleo uppföras satt jag bland åskådarne, nyfiken att se det.
Åbrandsson själf hade åtagit sig hufvudrollen. De
öfriga personerna voro en millionär vid Skeppsbron, Clara
hans dotter, en fängelsedirektör, en vaktknekt, en
hofmar-skalk och sjutton ledamöter af Svenska Akademien.
Första akten. Åbrandsson i skjortärmarne vid ett bord.
Lakan föreställa ett fängelses kalkrappade väggar. Kunglig
sektern klagar sitt öde. Han hade råkat i en ockrares
klor, som under skenet af att taga laga sex procent tog
mer än hundra. Åbrandsson syntes hafva god reda på
låneuppgörelser — för mig voro de mysterier — och
talade om skuldsedlar, privatbanker, borgensförnyelser,
lif-försäkringar. Han talade också 0111 kronans eländiga
ljuspenningar. Det var icke en klandervärd lefnad, utan ädel
hjälpsamhet, som hade bragt kunglig sektern på fall. Dock
ville han icke neka, att ungdomsblodet sjöd i hans ådror,
och att han tillbragt glada aftnar hos Davidson, Pohl, La
Croix, på Blå Porten och Stallmästargården. Men hvad
skulle han göra, han, ungkarlen i det ödsliga hemmet?
Han som älskade, men älskade hopplöst. Väl hade Clara,
millionärens sköna dotter, försäkrat honom om sin
genkärlek. Men nu var allt förloradt. Aldrig skulle den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
