Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Vermländska låtar. Två dikter af Gustaf Fröding - En hög visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kom till min käras boning,
när aftonen svalkades och skuggan förlängdes
och min käras faders björkar stodo gröna,
och doften af de björkar var ljufvare än myrrha
och nardus och alla de apotekares pulver.
Si min kära lustvandrar i örtagården,
och hon döljer sig för mina ögons åsyn
under buskar af stickelbär och vinbär.
Såsom ett ungt lejon lurar hon i sitt förstäck
och såsom en modig röfvarskara i sitt bakhåll,
läggandes råd i sin själs blodtörst,
huruledes hon må gripa den hon kär hafver,
på det hon må uppfräta honom
med sin mun, som icke mycket stor är,
och med sina läppar, röda som godt vin.
Däjelig och mycket ung är min kära,
såsom årets början är hon, då allting knoppas,
ung och lustig och mycket däjelig.
Sägen mig, 1 Vermlands döttrar,
I, som sitten under lek och ras
utefter vägakanten
eller gån vall med boskap,
hafven I sett den min själ kär hafver?
Såsom ett oväder kom hon fram af buskan,
såsom ett starkt oväder med storm och regn och hagel,
där hagelkornen äro såsom fall af liljor,
och regnet är såsom rosors regn
och stormen såsom ett högt leende
och klang af många cymbaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
