Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ur Vermländska låtar. Två dikter af Gustaf Fröding - En hög visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hon föll öfver mig och tog mig till fånga
till att vara henne en krigsfånge och ena träl
och for fram öfver mitt ansikte med sina läppars vrede
och gjorde en dom öfver mig och sade:
thu äst välkommen till min faders boning,
si du är mycket kär hållen och ganska välkommen.
Och hon tog fram utaf fataburen
saft af hallon från örtagården
och kosteligt bakverk och många kakor,
och vi åto och glammades allt intill solnedgången.
Men si många dagar äro farna,
sedan jag såg min käras ögon,
och mina tankar gå vill på de gamla stigar
och min själ trängtar sig svårliga,
ty min kära är framför alla andra
i detta landet,
ty hon är såsom en ung gran
och en sjungande vattubäck
och såsom solskenet öfver sjöarne,
de däjeliga sjöar i dalen.
Sägen mig, I Vermelands döttrar,
I, som vallen får och nötboskap i bergen,
eller glammen utefter vägakanten,
hafven I sett den min själ kär hafver,
hafven I sett, om min kära
gått denna vägen framföreåt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
