Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hundra år sedan. Anteckningar af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla känna de honom, han är aktad och omtyckt af
hög och låg, från kungen och de vittra herrarne i svenska
akademien och till trashanken, som han ger sin sista plåt
när han går hem, gnolande, omdiktande till en
konstfull strof efter franskt mönster den lilla visa, han
improviserat under ekarna på Djurgården.
På morgonen är han ute i sin anspråkslösa trädgård,
röker sin morgonpipa, men kan ej, som han vill, förgäta
alla lifsbesvär.
Han har gjort sitt för att »mildra nordens trumpna
min». Ett sångens barn, stundens barn och tidens barn,
har han skämtat ystert i stället för att ängsla sig —
en herre med mycket liten djupsinnighet, som en gång
— det var före kung Gustafs tid — sjungit om huru den
ryska örnen kommer öfver hafvet med guld åt det svenska
lejonet, som står och stampar i mullen.
Låt den komma, den ryska örnen. Hvad gör det?
»Jag är full».
Men nu är han trumpen och morgonolustig.
Hans granne kommer ut, en vacker, starkt byggd
man med ett djärft och friskt ansikte. De båda skaka
hand och språka om ett och annat, spatserande upp och
ned på trädgårdsgången.
Grannen är kapten Anckarström.
Den våldsamme omstörtningsmannen, som ser i
kungen landets fiende och som rufvar öfver att våga sitt lif
för det allmänna — och skalden, lojal, sjungande Gustafs
pris mellan det hans omkväde lyder:
»Dricken laget om !»
* f ❖
Och nu står revolutionen för dörren, den sjukliga
världens åderlåtning, jätteförsöket att pånyttföda mensklig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
