Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hundra år sedan. Anteckningar af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten, att skapa en ny värld,
bostad för ett lyckligare
släkte, bygga upp den jord,
hvarom filosoferne drömt
och diktat, seklets
tusenåriga rike, målet för de
största andarnes sträfvan och
arbete.
Den helige Ludvigs
något döfve ättling, som ej
kan förstå hvarför folket knorrar,
då det har lyckan att ega ett
konungahus med betryggad arfföljd,
har som ett yttersta medel att vinna detta
otacksamma folks hjärtan satt den
fry-giska mössan på sina pudrade lockar.
Bro-derlighetens aera har runnit upp. Det fina
vettet, den cirklade frasen, den eleganta ytan, den artiga
filosofien, som gjorde lifvet angenämt för de privilegierade,
ha blifvit undanträngda af mindre bekväma idéer.
Tän-karne ha utdömt tiden, natursvärmarne ha visat det tomma
i salongslifvets sminkade komedi, satiren har med hvassa
nålar stuckit hål på societetens guldbrokad, Figaro har
hånskrattat åt de förnäma, och Jean Jacques är icke död.
Seklet lutar till sitt fall och fin de siecle är liktydigt
med fin de monarchie. En ny tid är nära.
Man har så länge filosoferat, studerat och orerat om
menniskans rättigheter, att detta ordets förvandling till
gärning helsas som en soluppgång, som frihetens gryning
öfver jorden.
Omhvälfningen i tänkesätten har redan länge varit
skönjbar äfven i det aflägsna Syerige med dess franska
bildning. Det båtar föga, att den kungliga poliskammaren
förbjuder Frankrikes ångor »att pestifiera den rena och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
