Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För hundra år sedan. Anteckningar af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det gustavianska skådespelet har
utspelat sin sluttablå. Dess störste
aktör har dött med sinnesro och
värdighet som Augustus. De
med-spelande ha blifvit makade undan,
Alkibiades’ namn är spikadt upp på
skampålen, den vackra och
spirituella Madeleine sitter i fängelse,
Anne Charlotte Schröderheim är
hetsad till döds, och hennes man,
det kungliga muntrationsrådet,
grämer sig, fattig och glömd, öfver
allt han egt och förlorat. Den är
förbi, den gyllene tiden, då lifvet
var lek, löje, vällust, då drufvan
växte vild utanför krogen och mjölk och honung flöt
genom blomsterparken. (
Bellman döljer modstulen och trist lutan under sin
kappa, när han sneddar in i källaren för att sjunga ihop
några riksdaler åt stackars Lidners utfattiga enka. Och
Thorild drifves i landsflykt. Skuggrädslan skickar bort
kraftsnillet. Snillet är numera en öfverflödig person i
Sverige.
Men den fängslade Thorild ledsagas med vivatrop af
Upsala studenter, och ungdomen sjunger en sång, som
börjar med orden:
»Frihet och jämlikhet lefve bland oss!
Upplysning spride bland oss sitt bloss!
Lydom dess röst
i våra bröst!
Kännom vår rätt!
Kännom vår styrka !
Resten är lätt!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
