Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leo Mechelin. Teckning af Harald Wieselgren. Med porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hölls. Men det var landets nytta som afsågs, äfven när lån
upptogos, stämpelförfattningar påbjödos o. s. v., ja äfven
när den väldige finanschefen Haartman, »Hans
Förskräcklighet», egenmäktigt rörde sig med statens medel.
Men tidningspressen hölls starkt efter. Den hade
icke heller något huld och skydd i författningen.
Censuren, »byråkratiens stånddrabant, intelligensens och det
moraliska framåtskridandets skarprättare» — att citera en
finsk tryckfrihetspetition — censuren lät administrativt
godtycke skönjas förstoradt genom den klumpigt
applicerade ögonbindeln och skapade i korrespondenser till
svenska blad retfulla utgjutelser. Det var däri, Carlén
studerat de »Finska Förhållanden», hvilka drefvo hans sångmö
att vid en studentfest utgjuta sig öfver »Finland,
träldo-mens gyllne näste», ett ord, som sedan lät Cygnseus
utgjuta sina vredesskålar öfver Sverige — och Nordenskiöld,
för sin protest mot Cygnasus, drifvas bort från det finska
universitetet (1857).
Året innan denna famösa relegation egde rum,
blef Leo Mechelin student i Helsingfors.
*: *
Leopold Henrik Stanislaus Mechelin, son af en
öfver-lärare vid kadettskolan i Fredrikshamn, föddes i denna
lilla stad den 24 nov. 1839. Han fick en god uppfostran,
lärde redan i barnaåren många språk och blef som ung
student ganska snart bemärkt af de närmast äldre
studentgenerationernas främste män, hvilka då som bäst höllo på
att växa ut till det unga Finlands liberala fanbärare.
Snell-man, ifraren för finskt språk åt finnarna, mottog just då
ungdomens hyllning, sedan han 1856 åter inträdt bland de
akademiska lärarna. Men det var icke till »fennomanerna»,
Leo Mechelin slöt sig, hur varmt han än hyllade fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
