Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bryngel. Skizz af Inèz Wigert. Med 2 teckningar af Alf Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid försakelse och lidande, en gammal sjöbuss, som hela
sitt lif trotsat faror och död.
»Jak ä soldatson frå Rackeby,» börjar Bryngel, »och
har lite å krigsfolket i mek. Når jak va’ tre år flötte far
min te Synnesberg och jak ble’ när’n te jak va’ på
sextone året, då jak tok tjänst hos en feskare. Sen tjänte
jak te jak ble’ tjugu år, då jak börja feske för egen del.
Når jak så va’ på andra och tjugonde året gefte jak mek.
Kvinna mi va’ sju år äldre och hade tongt bryst likasom
Svanesa.»
Här stannar Bryngel, drar ett drag ur pipan liksom
för att egna ännu ett rökoffer på minnets altare, sedan
fortsätter han å ny o.
»Jak har allt haft styfva sjukdomar te genomgå.
Ena vänna dog två barn i rösjuken, sen ble’ de’ rösjuken
ena vänna te, och då sjukna hustrua först och låg sjuk
menna två barn dog, och så sjukna jak, och når jak då
börja ble bättre, så va’ jak ensam me’ flecka och pojken.»
Åter stannar Bryngel och drar ett styrkedrag ur pipan.
»Då va’ de’ te ta styfva tak, för jak va ensammen te
arbeta för barna och hade inte längre Greta te hjälpa mek.
Då va’ jak karl te ge mek ensam öfver te Dal och ränna
öfver refva dit, och så hanka jak upp na andre dan, för
jak va’ nödder te söka mer fesk då än nu, för vi va’ mere
ätare då och så orka jak me’t bättre. Nu är jak inte go
te göra så styfva tak mer, och så, når de’ blir skumt, blir
de’ mörkt för öga mina. De’ börja me’ te’ slänga änna
som ena stor mygga för öga, och nu ä’ jak mest blind
på ena ögat.»
Åter drar Bryngel ur sin pipa några väldiga rökmoln,
dem han ej själf ser. Frågar ni då efter barnen
fortsätter han.
»Jo, Maja, ho ble’ gefter, förstås, å Anders han
kom ut i värla. Se, han va’ så viosen te försöka sek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
