Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bryngel. Skizz af Inèz Wigert. Med 2 teckningar af Alf Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på allting, och så geck han te sjös; sen kom han hem
och va’ hemma en vinter frå julafta te siste februari,
sen reste han te Stockholm, där lär han ble’t gardist te
häst, sporde jak då i bref; sen har jak inte hört af en,
men om Anders va dö feck jak nok vete de’ me’, för
de måtte la skrifva te presten, där han ä’ födder.»
Bryngel stiger upp, drar ut bordslådan, och ur locket
till en pappask framtar han ett gulnadt papper; det är
brefvet från Anders, hvilket den gamle fadern med glädje
hör föreläsas än en gång, ehuru han kan hvarje ord utantill.
Sådan är Bryngels historia berättad af honom själf.
Men samlar man tillhopa år ifrån år små drag ur Bryngels
lif, skall man slutligen ha’ den helgjutna bilden af en man,
som förtjänte att målas af en mästares pensel, att skildras
af en Dickens penna.
Bryngel är ful, måleriskt ful; det hvita, stripiga håret
och skägget står som borst kring det väderbitna ansiktet
med sina markerade drag, sina djupa fåror, sina små,
plirande ögon, hvilka likna kol, som glöda ännu under
falaskan; han har hög panna, bred näsa, stor mun med
ett bredt grin; tänk er sedan ansiktet ingnidet med
tobaks-saft, skägget beströdt med snus, ge det hela ett på samma
gång barskt och genialiskt, men i synnerhet intelligent
uttryck, och ni har Bryngels porträtt troget aftecknadt;
är ni då genremålare kan ni använda det till Bacchant,
till Faun, till isbjörn, till vingskjuten örn eller till gammal
okufvad viking.
Tänk er sedan Bryngel i fiskarkläder, hela, men lika
lappade som hans stuga, och Bryngels bild är fullständig,
bilden af en kolnad ruin, men en ruin, där det ännu glöder
under askan.
En gång har dock gamle Bryngel varit ung, hur
svårt man än har att tänka sig det; och det var då han
blef bekant med Greta, och än i dag hörs Bryngel berätta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
