Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildmarkslif af Gustaf Schröder. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I stugan, hvilken endast bestod af illa tillyxade
stockväggar, jämte brits och en ofantlig spisel, var fint
bäd-dadt med granris, och den stora stockelden belyste den
klart samt spred en behaglig värme till dess minsta vrå.
Våra isiga skägg blefvo i all hast befriade från sitt
obehagliga påhäng, och ganska hastigt var matsäcken
uppslagen. Vi hade under dagens lopp ej haft tid att äta,
och 4 å 5 koppar kaffe voro hvad vi lefvat af. Också
smakade nu maten så som den sällan gör annat än i
skogen. Matts och Norin, hvilka redan ätit, hjälpte oss
med att steka fläsk på spett och värma de frusna
mjuk-brödsskifvorna. Munter stämning och frisk aptit herskade
i vår lilla krets. Medan Isak kokade kaffe, tändes piporna,
och så började samspråket.
På min fråga: »Nå, Matts, hvar ha vi björnen?» fick
jag till svar: »söder och öster ut, en knapp fjärdingsväg
härifrån; men holmringen är bra nog stor, ty jag vågade
ej taga den mindre. Jag har en hel bergkulle inne.»
»Nå, tror du björnen är kvar?»
»Ja, det är jag viss på.»
»Hur fick du fatt på björnen här i vildmarken, så
långt från ditt hem?»
»Jo, se det var så, att tidigt i höst blef björnen
uppskrämd af några Äppelbokarlar, som drefvo timmer, och
sedan de varit hem efter bössor, satte de efter honom;
men det blef icke lång jakt den gången, ty när de gått
en stund, kom björnen emot dem och röt, så att det
ekade i åsarna; en del tog till benen »mä ett» (strax),
men två sköt. Då vardt björnen »etter värre» (ursinnig),
och så måtte den ena Äpppelbokarlen upp i en gran, och
den andre sprang sig fri. De gingo så hem och fick
mera hjälp, men då hade björnen gått norr åt och ej
gjort något tecken, att han ville lägga sig. De voro efter
honom i två dagar, men då tröttnade de och vände hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
