Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildmarkslif af Gustaf Schröder. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någon dag därefter fick jag veta detta, och då rustade jag
mig ut för att holma björnen, och här öster om sjön
fick jag fatt på spåren efter både björn och Äppelbokarlar,
å så gick jag efter dem. På kvällen låg jag norr om
Nyckelberget, och vid middagstid dagen därpå hann jag
dit där Äppelbokarlarne hade vändt och fick så björnspåren
rena och klara. Den natten låg jag vid Vallsjöarna och
funderade då på, att björnen gått öfver Öjevägen och upp
i Venjanskogarna, ty nästan hela tiden hade han gått
»nol» (norr) ut. Jag bestämde mig för att följa dit och
sedan gå landsvägen hem, men innan jag kom så långt,
hade björnen börjat kroka kring stenar och stått och
lyssnat på kullarna; så gick jag en stubb (bit) å så slog jag
en ring. Där låg han, och glad var jag. Nu lade jag
mig till morgonen därpå för att se om ringen, innan jag
gick hem, men då träffade jag på spåren igen. Jag hade
själf skrämt björnen, och nu bar det af tillbaks åt söder, och
så kommo vi hit i Flögsjömarken, och här gick han och
krokade och ville ej lägga sig. Jag blef utan mat och
måtte gå hem efter proviant, och så vände jag åter och
tog fatt på slagen igen och kom så till en liten myr
med en tjärnpuss inåt en bergkant. Ja, ni får nog se, och
där hade han gått fram och åter i många, många krokar
och slutligen klättrat upp för den snöfria bergväggen, och
därmed trodde han, han skulle narra mig så att jag ej
skulle förstå hvart han tagit vägen. Slug var han nog
den gången, men sedan jag gått omkring bergåsen, fann
jag, att han lagt sig där, och nu har han legat i fem
veckor.»
Min fråga, om björnen var stor, besvarade Matts med
att utmärka spårens storlek, och däraf fann jag, att han
var fullvuxen. Han tilläde, det han trodde björnen var
både ondsint och »var» (skygg). Den frågan diskuterades
sedan både länge och väl, och vi kommo till den slut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
