Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildmarkslif af Gustaf Schröder. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bruna och glänsande pels, och andedräkten stod som en
ånga ur det öppna gapet. Då björnen med hundarna i
hälarna varsnade I., stannade han ett ögonblick, men kastade
sig därpå, lätt som en kanin, mot norr, och i detsamma
sköt I. Ett väldigt rytande besvarade skottet, och jag såg
I:s andra pipa klicka. Strax efter skottet rusade hundarna
på björnen och angrepo honom så ifrigt, att han med
möda kunde gå framåt. I följd häraf upphann I. på några
få alnar när både björnen och hundarna. Ny knallhatt
hade under språngmarschen påsatts, och nu försökte I. ett
afgörande skott mot hufvudet; men, höjd af otur! blott
knallhatten small. Äfven detta obetydliga ljud besvarade
björnen med ett barskt rytande. Han saktade något sin
gång, då han nu uppnådde den tämligen skarpt mot myren
sluttande bergåsen. Nu hade I. påsatt ytterligare en ny
knallhatt och rusade åter fram för att söka skjuta björnen
genom hufvudet. Men nu förgick denne tålamodet, och
som han nu uppklättrat så långt, att han stod en tre alnar
högre än I., hade han tydligen beslutit sig för att göra
denne efterhängsne motståndare oskadlig.
Under ofvan beskrifna scen, hvilken jag hela tiden
kunnat se, hade jag sprungit förtvifladt och närmat mig
de stridande på 120 å 150 alnar, allt under höga rop till
I. att stanna och ej rusa på björnen så häftigt. Men detta
aktade han ej på, och med ens såg jag björnen kasta om
och göra front mot I. Han drog in eller nedlade de förut
resta skulderhåren, drog öronen bakåt, blef glänsande slät
och sammandrog benen till ett anlopp, i detsamma han
uppgaf ett hemskt rytande, och störtade så mot I.
Ögonblickligen flög min bössa till axeln, ty ehuru
hållet var långt, tviflade jag icke på, att min bössa skulle
göra sin skyldighet. Men en sekund blott kan ha stort
inflytande vid en jakt. Så ock nu. Rulle, gammal och
van, begrep mycket väl stundens vikt och högg med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
