Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vildmarkslif af Gustaf Schröder. Med 3 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om björnen, hvarpå våra spaningar började mot norr.
Norin och jag voro flygelmän. Vi förde hvar sin hund
och Isak den tredje. Samlingssignalen var en lång
hvissling, som underrättade, att björnens lya var anträffad.
Att alla voro ifriga och brunno af lust att utspana
björnens tillhåll, låg i sakens natur, likasom att alla gingo
så ljudlöst som sig göra lät.
Ena ögonblicket spanade vi efter hål eller
upphöjningar på marken, som kunde förmodas bilda ett ide, i
det andra söktes efter någon af bruten kvist eller gren, som
björnen brutit för att tjäna sig till bädd. Jag höll just
på att genomtränga ett tätt snår, då jag hörde en låg
hvissling från Norin, hvilken ögonblickligen upprepades af
kamraterna och sist af min närmaste man Isak. Jag
närmade mig honom hastigt, och just som vi träffades,
dundrade först ett skott, så ett till, och därpå hörde vi
No-rins hund gifva ett hetsigt skall. Nu ljödo ropen:
»släppen hundarna!» och en kort stund därefter hördes Rulles
grofva skall och björnens rytande. Jubel och framåt, ty
björnen gick undan mot öster, men kort därpå blef
ståndskall. Björnen var modig; snart nog hörde vi åter ett
skott från Norins bössa, men därpå ett ihållande raskt dref,
hvilket buktade först mot öster och sedan mot norr.
Nu behöfdes starka lungor och goda ben, ifver
saknades ingalunda, och sedan jag sprungit 15 å 20 minuter,
var jag säker om att hinna möta björnen. En tämligen
långsträckt myr anträffades, och det var vid dess östra
ände jag motsåg sammanstötningen mellan mig och
björnen, hvarför jag sprang så mycket jag förmådde.
Kommen ungefär midt på myren, fick jag se I. i
långa skutt komma ned från berget nära myrens ände,
och med detsamma fick jag ock ögonen på björnen, som
i galopp kom fram till myrkanten. Det var ett ståtligt
och vackert djur. Vintersolen belyste klart hans mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
