Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus Huss. Teckning af C. J. Rossander. Med porträtt af Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föreningar eller ordnar eller enskilda personer förmå verka
mera fruktbringande, än härintill varit möjligt.»
Till många andra områden för befrämjande af den
lidande mensklighetens bästa sträcka sig också hans
verksamhet; på hans initiativ tillkom barnsjukhuset i Stockholm,
och han undertecknade äfven inbjudningen till
åstadkommande af sjukhuset för obotliga. Under sin verksamhet
såsom generaldirektör i sundhetskollegium 1860—1864
hade han det bästa tillfälle att egna sina krafter åt ett
ärende, hvilket han redan som ung och med mycken kraft
sökt befrämja, hospitalsväsendets ordnande.
Till sin sista dag bevarade han sitt intresse för den
medicinska vetenskapen, läste allt, hvad som i Sverige
offentliggjordes, och var till sista året flitigt närvarande vid
Läkaresällskapets sammankomster och tog äfven någon gång
del i förhandlingarna.
Att Huss, utom den stora vördnad, som egnades honom
af Sveriges tänkande invånare, äfven erhöll talrika bevis
på konungars och vetenskapliga samhällens aktning och
tacksamhet, var naturligt. Höga ordnar och adelskap af
de förre, ledamotskap af en mängd in- och utländska
akademier och därmed jämförliga institutioner kommo
honom till del. Men han var en blid man, ingen
framgång gjorde honom öfvermodig; han var ock en fast
öfvertygad kristen, så att ingen sorg förkrossade honom.
Och han hade sin dryga anpart äfven af de senare. Han
var lycklig i sitt äktenskap med en honom i allo värdig
maka, men de hade den bittra sorgen att förlora sin ende
son i unga år; hans styfdotter, som han älskade som sitt
eget barn, fråntogs dem äfven, och till sist äfven en af
honom och hans fru upptagen fosterdotter. Han bar allt
med undergifvenhet, hans innerliga och djupa religiositet
var hans stöd. Och till slut, under hans långa och svåra sista
sjukdom, då han småningom aftynade till följd af oförmåga
att förtära något, den senaste tiden till och med en droppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
