Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magnus Huss. Teckning af C. J. Rossander. Med porträtt af Huss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom man med orätt påstått, men på det särskilda utskottets
förslag lades å all bränning högre skatt, de små pannornas
mått utstakades noga, och försäljningen ordnades samt
skatt-lades ganska allvarsamt. Detta var första steget visserligen
till husbehofsbränningens tillintetgörande, och bondeståndet
misstog sig ej heller därpå. Det försvarade sina intressen
med en energi, som varit värd en bättre sak, men de
andra ståndens rättsinthet och enighet genomförde denna
stora reform. Man har sedan gått vidare i samma riktning,
och att Sverige därpå vunnit i lekamligt och andligt
hänseende, kan af ingen bestridas. I korthet sagdt ha vi
kommit därhän, att bland alla norra och mellersta Europas
länder åtgången af rusdrycker, hvartill ölet måste räknas,
är minst i Sverige, med undantag af Norge. På våra
sjukhus synes kanske förbättringen allra säkrast, deliranternas
antal har förminskats till T\j af hvad det var före 1835,
alkoholismen har aftagit i samma mån. Och att vi i
väsendtlig grad för dessa lyckliga resultat ha att tacka
Magnus Huss, låter ej förneka sig. Medborgarekronan åt
hans minne, såsom en af fäderneslandets välgörare!
Ha vi hunnit så långt vi kunna komma? Ack nej.
Mycket återstår än och Huss har äfven därom uttalat sig.
Han var aldrig absolutist i ordets moderna bemärkelse, han
behöfde det ej, lika litet som hvarje annan, som kan hysa
fullt förtroende för sig själf, men de starka dryckernas
bekämpare var han till det sista. Ännu så sent som år
1882 tog han ånyo ordet i denna fråga. I sin skrift »Om
dryckenskapen etc.» skildrar den då 75-årige
mennisko-vännen med en ynglings liflighet det elände, som
bränvins-missbruket ännu alltjämt alstrar, men slutar liksom förr
med dessa ord: »Fördyra bränvinet så högt som möjligt,
försvåra dess åtkomst så mycket som möjligt, öfvervaka
de lagar, som röra bränvins tillverkning, försäljning,
förtäring så strängt som möjligt. Förverkligas dessa fordringar
genom statsmakterna, då först kunna nykterhetssällskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
