Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fisketur. Skizz af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är märkvärdigt hvad öl mättar på sjön,» sade
Karl August, »det är alldeles som 0111 man fått en stor
biffstek.»
Fadern gaf honom en blick under rynkade ögonbryn.
Han började nära en misstanke, att man satt och dref med
honom, att man ville svälta honom såsom en lumpen
hämnd för de andra söndagarnas sarkasmer. Men 0111 han
svalt, så svulto de också, och den tanken tröstade honom
något. Ja, de hade naturligtvis ännu värre ondt af det än
han, och de kunde ju hålla på så länge.
Allt efter som tiden led såg han emellertid oftare på
klockan, ehuru i smyg, så att ingen skulle märka det, och
när hon blef elfva, sade han enkelt och rättframt.
»Ska ni inte ha mat nu?»
Men de voro ännu inte mogna för den saken. Sven
Nils sade att han kunde godt vänta litet till, och Karl
August satte ny mask på sin krok och bad pappa inte
tänka på dem. Det var bäst att fiska medan det nappade så bra.
En liten stund satt fadern tyst, petade på sitt spö,
ordnade något med tafsen, ryckte af den, svor, försökte att
sätta fast den igen, men misslyckades. Plötsligt vände
båda bröderna sig om vid en oväntad smäll. Gubben
hade kastat spöet i båten med en fart, så det hoppade
högt upp igen.
»Matkorgen! Tag hit matkorgen!»
»Nå kors, du behöfver väl inte slå ihjäl oss för det,»
sade Karl August. »Det är väl ingen som nekat dig att äta.»
»Inte det,» sade gubben röd i ansiktet och med korgen
i famnen. »Har jag inte föreslagit att vi skulle äta den
ena gången efter den andra. Hvad? Men ni ville inte.
Jag känner er, jag! Ni ä’ i komplott, ni sitter och drifver
med mig... Ni vill svälta er far. . . Men det ska inte
lyckas.»
Hans söner läto honom sansa sig, och han blef
verkligen genast lugnare och mera mottaglig för skäl, så fort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
