- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1891 /
195

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En fisketur. Skizz af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men denna vänliga invit hade alls icke väntad effekt.
De båda ungherrarna sutto alldeles stilla på sina platser
och försäkrade på ett lugnt och trovärdigt sätt att de tyckte
sig helt nyss ha fått frukost.

»Men om pappa är hungrig...» började Sven Nils.

Han! Nej, han hade bara frågat för deras skull. För
sin del tyckte han det bara var krångel och besvär.

Man talade inte mera om saken utan satt andäktigt
med sina spön. Sjön var så full af fisk i dag, och
grosshandlarn såg endast sällan upp för att lofprisa utsikten
mellan skären. Han var ovanligt litet poetiskt stämd i
dag. Efter en rundlig tid tog han upp klockan. Den
var tio.

»Är ni inte utsvultna nu, så står det väl inte rätt till,»
sade han.

Nej bevars, de stodo sig mycket bra ännu. Det var
så roligt att fiska i dag, så det gick med dem som med
pappa själf. De kunde inte tänka på något annat utan
glömde rent bort både mat och dryck. Och när inte
fadern ville ha, så kunde man vänta.

Nå, grosshandlarn var inte den, som den ena
stunden sade ett och den andra ett annat. När han sagt att
han mycket väl kunde vara utan mat, så kunde han det
också. Och när pojkarna, som voro notoriskt kända som
starka ätare, förmådde berga sig, så kunde man inte gärna
visa sig öfverträffa dem i aptit. Matkorgen fick stå, och
han kastade ut sin ref igen.

Tiden gick, men ingen af ungherrarna intresserade sig
för mat utan tvärt om för allt möjligt annat, rosade fisket,
vädret, ja till och med naturen, som fadern alldeles
upphört att tala om. Ju språksammare de blefvo, ju tystare
blef han, svettades, ryckte upp kragen, blef nervös när
flötet krånglade, och begärde öl. Kandidaten och ingeniören
drogo upp korkarna och drucko med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1891/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free