Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Elias Heyman, af R. Wawrinsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödsrunor.
Elias Heyman.
»Han lefde ett vackert lif och dog en vacker död. Frid
öfver hans minne!» Så lyder det eftermäle, hvarmed i
svenska Läkaresällskapet en förtrogen vän till Elias
Heyman beledsagade underrättelsen om hans bortgång. Och
sanning låg i de orden. Ty ärligt och samvetsgrant
förvaltade han de pund, som blifvit honom anförtrodda, troget
och framgångsrikt arbetade han i sitt kall och för sin
vetenskap, ädel och rättänkande framlefde han sitt lif,
vördad och älskad af alla, med hvilka han kom i närmare
beröring. Och vackrare död är ej heller mången beskärd;
han föll som ärlig kämpe på sin post och i främsta ledet
midt under striden för en god sak, för en älsklingsidé.
I vårt lands medicinska historia kommer Heyman
alltid att minnas som den förste innehafvaren af
professuren i hygien vid Karolinska Institutet. Men redan långt
innan han tillträdde denna ansvarsfulla befattning, hade
han gjort sig känd såsom en mycket anlitad och omtyckt
läkare. Efter slutade medicinska studier bosatte han sig
nämligen i egenskap af privatpraktiker i sin födelsestad,
Göteborg, där han tillbragte åren 1862—1878. Redan
under denna tid egnade han sig med mycken ifver åt
studiet och tillämpningen af hygienens läror, ja, stundom
måhända med alltför mycken ifver, då tiden ännu icke var
fullt mogen för alla de reformer han ville genomföra.
Därför rönte han också häftigt motstånd bland en del
personer med andra intressen än dem han förfäktade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
