Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Gustaf Wilhelm Palm, af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm, det gamla Lund, gator i Visby — där han
flyttade ihop de mest måleriska byggnaderna så, att de
bildade ett för staden i dess helhet karakteristiskt gatparti.
Hvad han aldrig fick fram, han som en gång kallats
realist, var olikheten mellan den sydländska luften och den
svenska. Han förblef alltid mera hemma i Rom,
Sabiner-bergen, på Sicilien än i den svenska småstaden eller i
björkhagen vid Mälaren. Han förblef trogen sina
ungdomsminnen, ’il grande liberale’ blef romare till sin död.
I 37 år var han bosatt i Stockholm, lycklig make och
familjefader, var i ett tjugutal år lärare i principskolan,
kallades numera »gubben Palm» eller »Palma Vecchio»
— ’kärt barn har många namn’, säger ordspråket — gick
klädd i kalabreserhatt och slängkappa och berättade med
italiensk brytning historier nerifrån det romantiska landet
söder om Alperna, om sina egna och landsmännens öden
och äfventyr, om karnevalsupptåg och Cervarofester, om
hur Plagemann enleverade sin brud ur klostret Cuor
Gesu eller om hur han själf och några andra artister råkade
ut för röfvare — mycket hyggliga röfvare för resten —
på Monte Pellegrino . . .
Vördad och ärad af en yngre konstnärskrets som det
svenska måleriets senior, som den siste kvarlefvande från
Thorvaldsens tid och Fogelbergs, framlefde han sin
ålderdom i oafbrutet, stillsamt arbete. Han såg nya riktningar
bryta sig igenom, nya ’landstrykare’ och ’rännstensmålare’
strida för nya ideer, han svor öfver »de förb.
opponenterna» men medgaf att de duktiga pojkarne kunde måla,
äfven då de målade Italiens himmel höljd af ovädersmoln,
— något som ej förekom i hans Italien, där himlen var
oföränderligt klar och blå.
G—g N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
