Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och Almqvist af Zach. Topelius. Med porträtt af Runeberg och Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runebergs sida, vågade jag detta ord, som hela tiden bränt
mig på tungan.
»Och Almqvist!» sade jag.
Han teg; ingen af bröt denna vältaliga tystnad.
Slut-ligen grep han mig hårdt i armen och svarade med en
röst, som darrade af rörelse:
»Ser du, när Vär Heire spelar en vacker visa, frågar
han ej efter, om han väljer en sprucken fiol.»
Jag behöfde ingen förklaring. Med eller utan skuld
inför människor, spruckna fioler äro vi alla inför den eviga
harmonin.
På hösten samma år besökte jag Runeberg i Borgå.
Hans välbekanta hemtrefliga rum, desamma som nu
oförändrade vårdas för eftervärlden, voro sig lika med sina
taflor och blommor. När jag inträdde i det smala
mellanrummet mellan hans två öfriga, det med räfskinnen och
det med fågelbrädet, stannade jag framför Almqvists väl
träffade och lika välbekanta bröstbild i olja, målad af Mazér,
tror jag, uti naturlig storlek.
»Han hänger kvar,» anmärkte jag.
»Hvad menar du?» frågade Runeberg.
»Jag har vändt min Almqvist mot väggen.»
»Vänd honom rät igen!» var det korta svaret.
Vid hemkomsten dröjde jag ej att lölja vinken. An
i dag hänger min Almqvist i fotografi rät på min vägg,
såsom Runebergs Almqvist hänger på hans. Ingen vet
huru vi själfva en gång skola hänga i Guds
mottagningsrum. Hvarför skulle vi döma vackra visor?
Jag tillägger en liten episod, som ej stod i något
samband med Almqvist, men väl med festen vid Runebergs
stuga den 24 juli 1851.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
