Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobergsgubben och de tio tjänsteandarna. En gotländsk sägen, berättad af Algot Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skön Elsa på Gullbjärs i helgdagsdräkt gick
och skötte ej skapande grand.
Hon varit i staden att lära sig skick,
och där blef för fin hennes hand.
Hon rynkade näsan åt minsta besvär
och satt vid sin silkessöm blott.
Men fast hon var bortskämd och nyckfull och fjär,
var hjärtat i garunden dock godt.
Så hände det sig i en sommarkvällsstund,
att gossarne samlats till våg.*
I löfrika ängen på Fridarfve grund
slogs bollen med lekande håg.
I björkarnas skygd bakom gossarnas led
snart samlades tösernas flock,
ty så är vid bollspelen gammaldags sed —
och pyntad stod Elsa där ock.
Hvar gosse i tysthet visst hade sin vän,
som följde hvar lyra han slog.
Och fick han en kas**, hennes hurtige sven,
med blick och med läppar hon log.
Men drotten i spelet ung Gunnar dock var,
där trygg han i pärken*** sig ställt,
ty säkert var ögat och handen var snar
och bollen än aldrig han fällt.
* Väg kallas vanligen gotländingarnas idrottstäflingar.
** Kas d. v. s. en viss vunnen poäng i pärkspelet.
Stå i piirk, d. v. s. på anförarplatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
