Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobergsgubben och de tio tjänsteandarna. En gotländsk sägen, berättad af Algot Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Mor!» — skrek Brita från spiselvrån
»säg mig beskedning om ljusestöpet.
Hvar skall jag taga vekar ifrån?
Och så stelnar det till på köpet.
Aderton marker skulle det bli,
men jag känner, hur karlarna väga . .
kanske, ja, det är det vi få si,
inte tror jag det, skall jag säga.»
Här kom Gunnar i stugan in.
Utan en skymt af vrede att röja
sade han: »Käraste Elsa min,
drängarna kunna ej längre dröja.
Salig mor min hade för sed
redan på aftonen matsäcken laga;
jag har ju bedt dig göra så med,
fast det tycks dig inte behaga.
Nå, låt mig se, hvad var det mer
jag skulle säga och inte ljuga?
Jo, kära Elsa, tag väfstolen ner
endera da’n ur vår nya stuga.
Inte går det väl an, min vän,
att den står och skräpar i julen!
Du har ju blott några alnar igen . . .
nej, se så, blif nu inte mulen!»
Men med skön Elsas humör var slut
det var aldrig långt, när det gällde.
Vredgad reste hon sig och sprang ut
och slog dörren i lås, så det smällde.
Inne i nystugan luft hon gaf
uti snyftningar åt sin smärta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
