Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hobergsgubben och de tio tjänsteandarna. En gotländsk sägen, berättad af Algot Sandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt, hvad i huset skötas bör,
tyckes bekymra henne så föga,
där sin morgonklädsel hon gör
framför sitt gyllene söndagsöga*.
Nu stiger Ole inom dörr:
»Hvar är matsäcken, kära mora?
Bäst att rappa en smula, ty förr
komma vi hem från skogs med vår fora.
Jaså, inte färdig ännu?
Då blir husbond ej glad i hågen,
ty på vägen vi skulle ju
in till Mjölnar-Anders med rågen.»
»Kära mor, titta hit ett grand!» —
ropar Lisa så brådt från köket.
»Brita kan inte taga sin hand
från det andra nödiga stöket.
Kakdegen jäser. Det vore bra,
om hon själf ville säga en smula,
hur i all världen vi skola ha
med vårt bak se så här till jula.»
»Det var en duktiger galt, minsann» —
kom nu Slaktar-Zakris från gården.
»Där blir skinka, och den som blir grann,
ja, jag hoppas jag smaka får den.
Men det är sent, och en kaffeskvätt
skulle till »stickesupen» allt smaka,
innan jag hjälper galtafars ätt
och hans sorgsna, snörflande maka.»
• Söndagsöga = liten spegel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
