Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Slante». Ett original från 40-talet af Frans Hedberg. Med 6 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver scenen på den lilia Djurgårdsladan, och en och annan
gammal teatervän torde ännu kunna minnas hur det stora
konstnärsparet Torsslow på en gång tjusade och väckte
åskådarnes fasa genom sina af äkta gedigen konst burna
framställningar af lord och lady Macbeths dystra gestalter;
huru Banquos vålnad i Malmströms väldiga gestalt skred
öfver den lilla scenens tiljor och skrämde icke allenast den
samvetssjuke konungen, utan äfven åskådarne i salongen.
Och Slante sedan! Han var stolt och lycklig som en
kung, sedan han väl sluppit ut ur den ofrivilliga arresten,
där han likväl omhuldades som en prins och från hvilken
han medförde nya gångkläder, rent linne och sjuttiofem
riksdaler kontant.
»Kors i Herrans namn!» sade han sedan på sitt
vanliga, sluddriga sätt till sina goda vänner; »hvad den där
Torsslow är för en utomordentlig hederspascha! Och hans
hustru sen! Ni kan aldrig tänka en sådan mat de hade . . .
den maten, du Macke!»
Macke slickade sig ännu om mun, bara han hörde
talas om den.
»Och så en stor toddy hvar kväll, och när jag hade
slutat pjesen, så fick jag två! Ja se, en sådan teaterdirektör
finns inte maken till, har aldrig funnits och kommer aldrig
att finnas i Sverige!»
Åtta dagar efter sedan pjesen hade gått kom Slante
som vanligt upp till sin väns fru och frågade om det fanns
någon hund mat! Han var nu samma oförbätterliga slarf
som vanligt, kläderna nedsölade, skjortan smutsig, Macke
och han själf utsvultna som förut.
»Ja, men kära Slante!» sade den medlidsamma fruns
man; »hvar har du gjort af pengarna för öfversättningen?»
»De ä’ slut, de!» svarade Slante med tummen i
mun-gipan.
»Har du tappat dem då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
