Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Slante». Ett original från 40-talet af Frans Hedberg. Med 6 teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tappat? Hvarför skulle jag ha tappat dem?» frågade
Slante förargad, och fortsatte, i det han så småningom
retade upp sig själf allt mera: »brukar jag tappa något, jag?
Hvad sa du, Macke, brukar vi gå och tappa något, vi?
Vi har betalt våra skulder, Macke och jag, och så har jag
köpt mig ett par böcker och så har vi hyrt oss ett rum
och så har vi ätit biffstek, Macke och jag! Och nu är
de slut, och därför tänkte jag fråga om frun händelsevis
har litet hundmat?»
Så kom hösten igen, och det Torsslowska sällskapet
gaf sig af till Finland, som vanligt. Slante var ute vid
sista spektaklet, och sen hade Torsslow en liten fest på
Blå porten, och där var han också med. Han åt och
drack som vanligt, och kom som vanligt i gräl med Torsslow
om Karl Johan; men för öfrigt hade han de allra vackraste
föresatser för den kommande vintern.
»I vinter ska vi lefva ordentligt, Macke och jag!»
sluddrade han framåt morgonsidan till några af de yngre
aktörerna, som höllo ut lika länge som han; »vi ska ha
oss ett hem med eldning och städning. . . det ska vi, du
Macke! Jag ska öfversätta åt Lindeberg . . . han tänker slå
på stort, ska ni tro, och slå ihjäl kungliga teatern! Då,
du Macke, då ska vi smörja oss, du! Och du ska få en
matta att ligga på, Macke . . . ja, det ska du få, Macke
lilla! För ser ni, gossar, Lindeberg tänker ge bara stora
saker och jag ska öfversätta »Chevalier de Maison-Rouge»
åt honom och Lucrezia Borgia, och då ska ni få se hur
Backman ska få lång näsa, gossar, och det så kunglig direktör
han än är! Och jag får tjugu riksdaler akten utaf
Lindeberg ... så då ska Macke och jag äta biffstek hvarenda dag!»
Och ögonen lyste på Slante, där han satt med ena
handen vid mungipan och den andra på Mackes breda,
nästan fyrkantiga hufvud med den uppdragna öfverläppen
och de glänsande hvita tänderna. När de glada kamraterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
