Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Karl Gustaf Hellqvist, af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansedda münchenerriktningen, och Hellqvist blef utan den
medalj, det varit fråga om att tilldela honom.
Men samma år sände han till utställningen i München
sin nya, i Paris fullbordade tafla »Disputationen mellan
Olaus Petri och Peder Galle», och man tilldelade den
genast en medalj. Kort förut hade han på beställning
från Berlin målat en annan liten historietafla, »Luthers
ankomst till Wartburg», som skulle blifvit en stor tafla,
om målaren ej tagit miste på de mått, beställaren bestämt.
I Paris utställde han året därpå »Förskjuten», motiv
från bayerska höglandet: en ihjälfrusen moder med sitt
barn, nedsjunken i snön framför en madonnabild och halft
begrafd af snötäcket. Han vistades sedan en tid i
Stockholm, där han blef viceprofessor vid akademien, och där
han målade »Vid hamnen i Wolgast den 15 juni 1633»,
då Gustaf Adolfs lik bäres ombord på de svenska fartygen.
Återkommen till Tyskland på sommaren 1885
tillfrågades han en dag af Anton von Werner, direktören för
berlinerakademien och privilegierad afskildrare af
riksdagsöppningar, fredsslut, kongresser och dylika ej vidare
måleriska tilldragelser ur det unga Tysklands historia, om
han ville öfvertaga en klass vid akademiens målarskola i
Berlin. Han svarade ja och utnämdes i januari 1886 till
professor och lärare för en tid af tre år.
Kort efter denna utnämning drabbades han af en
olycka, som skulle få de sorgligaste följder. Hans hälsa
hade redan en tid bortåt varit vacklande, han led af
nervositet och melankoli, antagligen en följd af öfvensträngning.
Då medförde ett fall under en skridskoåkning en
hjärnskakning, hvars följder blefvo de allra svåraste. Ännu höll
han sig likväl uppe en tid bortåt, ännu kunde han dölja,
hur själslidandet undergräfde hans lifskraft.
Han arbetade med mera outtröttlig ifver än någonsin.
Han tillträdde sin professorstjänst i Berlin, hade fyrtio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
