Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Karl Gustaf Hellqvist, af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Målningen utfördes ute i fria luften. Djärft
komponerad, bredt och liffullt målad, blef den Hellqvists
mästerprof, det första arbete, där han helt och hållet var sig
själf, där han funnit sitt eget uttryckssätt. Dess lifligt
måleriska anordning visar inflytande af Piloty-skolan och
koloriten är besläktad med Munkaczys och ännu mera
med spanjoren Pradillas — hvars gripande och storartade
duk »Johanna den Vansinniga vid sin gemåls lik» var
och förblef föremål för hans varmaste beundran. Men det
är ej tal om efterbildning, endast om närmande till en
stilriktning, dit konstnären kände sig dragen. Hellqvists förut
hårda och svarta kolorit hade redan nu betydligt ljusnat och
mjuknat, och i sitt nästföljande arbete visade han på ett
slående sätt, hur väl han lärt sig behärska sin palett.
Detta arbete, »Sten Sture den yngres död på Mälarens
is», var mindre en historiemålning än en imponerande
och känslig stämningsbild af god koloristisk verkan.
Äfven denna tafla målades ute — på Starnbergersjöns
is, där konstnären ställt upp sitt staffli utan att låta sig
afskräckas, hvarken af köld eller skarpa vintervindar.
Till den internationella utställningen i Wien 1882
hade han färdig den stora bravourmålningen »Valdemar
Atterdag brandskattar Visby», hvars motiv länge lekt honom
i hågen. Taflan, som utgjorde den svenska afdelningens
mest betydande nummer, väckte stort uppseende och höga
loford, fick första medaljen och inköptes för 10,000 gulden
till utställningslotteriet, hvars främsta vinst den blef.
Konstnären hade nu slagit sig igenom i Tyskland,
men detta var ej nog för honom. Han ville segra också
i Paris, och han ville lära i Paris. Han bosatte sig där
på hösten 1882, utställde Valdemar Atterdag på salongen
följande vår och fick i belöning mention honorable. Den
franska juryn hade andra synpunkter än tyskarna på
historisk konst. Man ville ej uppmuntra den som osund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
