Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Karl Gustaf Hellqvist, af Georg Nordensvan - Per Olof Hörnfeldt, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från hemmet och hans tidiga död. Hans inbillningskraft
var i ständig verksamhet, en sjudande arbetslust dref honom
framåt utan rast och ro. Han lefde ett tärande, upprördt
inre lif, ett feberaktigt uppjagadt fantasilif, som undergräfde
hans hälsa och slutligen blef honom öfvermäktigt.
Flit mera än medfödt snille hade han att tacka för
den framskjutna plats, han intog bland de samtidiga
historiemålarne. Hvad han blef, det blef han genom ärligt,
outtröttligt, rastlöst arbete. Själf har han ock yttrat, att det
bästa eftermäle, en man kan få, det är om det blir sagdt om
honom, att han arbetat troget. [1]
Georg Nordensvan.
Per Olof Hörnfeldt.
Den 4 februari 1890 samlades »gamla
landtmanna-partiet» till en fest för sin förtroendeman, riksdagsmannen
vid tjugutre riksdagar, Per Olof Hörnfeldt från
Ångermanland, som den dagen fyllde sextio år. Talares ord och
diktares sång hemburo honom riksdagskamraternas hyllning
Per Olof Hörnfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
