Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Per Olof Hörnfeldt, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och erkännande. Han återvaldes också till nu pågående
riksdagsperiod för Andra kammaren; men innan året 1890
hann gå till ända, var hans bana slutad.
Hörnfeldt kom till riksdagen 1862, i bondeståndets
tid, och var sedan med vid hvarje riksdag, tills han 1879
på hösten afsade sig platsen i andra kammaren. Men
han återkom 1882, utträngdes vid höstvalen 1884, kom
åter vid vårvalen 1887 och var sedan kvar tills döden
omintetgjorde valet.
En så lång riksdagsmannabana skulle nödvändigt göra
en man med Hörnfeldts andliga begåfning till en både
bemärkt och inflytelserik riksdagsman. Jämväl i sin ort
var han särdeles framstående. Han kunde både taga och
gifva skäl; partilydnaden tvang honom aldrig att tala eller
rösta emot sin öfvertygelse.
Men han var ett barn af sitt stånd och sin tid. I
årtionden stod han emot de skiftande härordningsförslagen,
alltjämt förbindande hvarje liten tillökning i försvaret med
kraf på minskning i jordbeskattningen. Dock var han med
om 1885 års utgång ur den dittills ofruktbara striden och
ville fortsätta med partiela förbättringar, skarpt tillrättavisande
forna medbröders motstånd. Särskildt föllo hans ord bittert
mot »det nya landtmannapartiets» ledande män. Han stod
icke på deras sida, hvarken i fråga om kavalleriets
ombildning, hvari han stödde regeringens förslag (1889), eller
i tullsträfvandet. Mot tull på spannmål opponerade han
sig kraftigt redan i bondeståndet (1866). »Jag önskar,»
sade han, »att de, hvilka talat till försvar för denna tull
hade gjort en tur åt Norrland och sett de agnar och den
bark, hvarmed dess fattiga invånare få lifnära sig: hade de
någon närmare bekantskap därmed, tror jag ej att de vidare
skulle vilja bidraga till dessa arma människors elände.»
Hörnfeldt lade ofta ironi och sarkasm i sina yttranden.
»Kunde vi betala vår statsskuld med stora ord, då kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
