Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Fredrik Pacius, af Zach. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
poetiskt ett lappverk, medan musiken för alla tider blef
ett mästerverk af sublim arkitektur. — När jag yttrade
mina betänkligheter härom, skrattade Pacius. Så hade ju
Beethoven gjort med Kotzebues text till »Die Ruinen von
Athén».
Få minnas numera Pacius vid fiolen. Det var en
fulländad stråkföring och fin nyans. Man kunde ej se
något mera elegant och plastiskt afrundadt, än denna krökta
hand under den hvita manschetten. Men i den och i
taktpinnen framför orkestern var en kraft, som dominerade
alla medspelande. Det berättas, att Pacius en gång
missräknade sig under en paus, den tiden han spelte första
fiolen i Stockholms kungl. teater, och drog ett stråkdrag
två takter för tidigt. Effekten blef sådan, att hela orkesten
kom af sig.
Ställ en målare vid hans staffli och säg till honom:
här är landskapet, här är duken, men färgerna får du göra
själf, och penseln får du plocka hop, strå efter strå. Sådan
var Pacii ställning, när han kom till vårt land, och länge
därefter. Mycket intresse, men ingen uppfattning, många
anlag, men ingen skola, många försök, men ingen öfning.
Han skulle föra stora krig med oöfvadt landtvärn, vara
fältherre för en armé, som först måste lära sig marschera.
Därtill ännu brist på disciplin: tenorerna blefvo borta,
basarna rosslade efter nattvak och punsch, sopranerna sjöngo
c, där de skulle sjunga cis, gardisterna i orkestern hade
supit sig fulla, och tyskarna gjorde myteri. Detta bragte
fältherren med hans häftiga lynne mången gång till
för-tviflan; ylleskjortan måste ombytas efter hvar repetition.
Men gå skulle det, och det gick.
I Kung Carls Jagt medverkade nitiosex amatörer, som
inöfvats vid sjuttiofyra repetitioner. Generalrepetitionen hade
gått illa: när Pacius höjde taktpinnen till ouverturen vid
första representationen, stod han blek som en lifdömd. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
