Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Carl Johan Thyselius, af Harald Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oberörd; »ståndspersonsklassen» hade icke
representationsrätt, domarvärf och ämbetsåligganden upptogo fullt hans
tid. Men hans duglighet påkallades dock nu för
samhällsutvecklingen i högre mening. Kung Karl och hans främste
rådgifvare, Louis De Geer, önskade främja denna genom
nya former för den kyrkliga, den kommunala, den
politiska själfstyrelsen, och det var då helt naturligt att en
utprägladt konservativ riddarhusmedlem, sådan, som
ecklesiastikministern grefve Henning Hamilton, icke skulle trifvas
i rådkammaren. Denna
behöfde en lagkunnig
förstärkning, och Thyselius kallades
att efter Hamilton öfvertaga
kyrko- och
undervisnings-portföljen. Det var första
gången en jurist blef statsråd
och chef för
ecklesiastikdepartementet, Oaktadt
»ju-risprudentia ecclesiastica»
spelar en så betydande roll
inom denna ämbetssfer.
Så bereddes lagarna om
kyrkomöte, om
kommunalstyrelse och landsting, om
kammar-riksdag. Därefter
skulle undervisningsväsendets nydanande taga vid, och nu
vek Thyselius platsen för denna frågas inom riksdagen
framstående målsman, professor F. F. Carlson. Statsrådet
Thyselius utnämndes 1863 i augusti till landshöfding i Vexiö,
men återkom redan i slutet af 1864 till hufvudstaden,,
som president i Kammarkollegium. När den nya
riksdagsordningen blifvit antagen, valde Kronobergs landsting sin
förre landshöfding till medlem af Första kammaren, ett
val som efter utlupen nioårsperiod jämväl förnyades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
