Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då Åman icke fann någonting att förarga sig
öfver, gaf han slutligen ;utan yttre anledning fritt lopp åt
de bittra känslor som fyllde honom.
»Jag vet inte hur det är,» utbrast han, när han slutat
äta och, efter att ett par gånger ha torkat mustascherna
med handen, reste sig upp, »men de’ här kommer öfver
mig rakt som en fråssa. Och det känns som om jag
skulle bli tokig af et. Jag har legat vaken hela natten
och bara tänkt och tänkt...»
Marta svarade ej. Hon sammanpressade hårdt läpparna
och böjde sig ned för att lägga mera ved i spisen.
»Hör du inte att jag talar till dig?» utropade Åman
och rynkade ögonbrynen.
»Jo,» svarade Marta, i det hon vände sig 0111 och
gaf mannen en blick, hvari medlidande och bitterhet på
ett egendomligt sätt sammanblandades.
»Nå, då kan du väl ha vett å se folk i ansikte’,»
fortfor Åman, under det han nervöst strök med handen
genom sitt ljusa, knollriga hår. »Men saken ä’ den att
galoscherna inte passa, du tål inte en gång att höra’t nu
mera. Du sitter och mojar dig, du, här hemma, och då
ä’ det lätt förstås att kalla allt så’nt här för galenskaper!»
»Jag säger inte att d’ä’ galenskaper,» svarade Marta,
i det hon slog igen spisluckan och därefter kom fram till
frukostbordet, »men jag har hört de’ så många gånger,
så jag vet inte hva’ jag ska’ svara, och inte vet jag hvad
man skall göra åt’et!»
»Nej, det vet inte jag heller,» svarade Åman dystert,
»men tokig blir jag, det känner jag, om det skall fortsätta
så här. Jag vet inte hur d’ä’ fatt, men när de’ här
kommer öfver mig, ä’ det rakt som 0111 jag fccke nå’t i
kroppen på mig. Du sof som en stock i natt, du, men
jag bara gråt och stånkade och vände mig, rakt som 0111
jag haft nå’t ondt på mitt samvete.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
