Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagsfrid; arbetshvirfvcln griper en och drar en in i sin
rastlösa kretsgång, man glömmer söndagen och
kyrkklockorna — det enda minne man har däraf är längtan
efter en fridag, en dunkel, halfkväfd längtan, som ibland
kan fara genom tankarna likt ett oredigt minne från
forna tider . . .
Från de i medelpunkten af det väldiga etablissemanget
liggande retort-husen, där den första processen af
gasberedningen äger rum, uppsteg röken ur höga smala
skorstenar, och genom de bägge helt och hållet öppna
kortsidorna på de långsträckta bvggningarna såg man hur
stora eldsflammor böljade fram ur de rödglödgade ugnarna.
I dessa hus, byggda så att retorterna, till utseendet
lika väldiga pipor med en ugnslucka längst nere vid golfvet,
ligga efter hvarandra på långsidorna, sprungo nu
kol-skjutare af och an med sina skottkärror, välte af stenkolen
i högar framför de af retorterna som voro uppeldade och
sprungo så ut igen för att hämta nya, allt med en snabbhet,
en automatisk jämnhet i rörelserna, som kom dem att
mera likna uppdragna maskiner än människor. Det var
ett svårt och för hälsan frestande arbete att springa mellan
den kokande värmen som utströmmade från ugnarna och
den iskalla kylan på gården, där stenkolen hämtades.
Men ännu tyngre var det att stå framför ugnarna för
att mata och rengöra dem. Och här var det Aman hade
sin plats under arbetet. . .
Här hade han nu stått i nära tio år natt eller dag,
här hade han sVettats bort sina ungdomskrafter, här hade
hans spänstiga gestalt böjts och hans fingrar blifvit krokiga,
— här, framför det eldröda, flammande gapet, som, en
den nya tidens Moloch, dagligen slukade sina offer af
mansstyrka och lifsglädje, här hade han för första gången
känt denna underliga, vilda längtan att komma ut, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
