Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyss gifvit Åman: »jag har lofvat att älska honom i nöd
och lust, men icke att följa honom till Amerika.»
Åman tyckte naturligtvis att Marta betraktade
förhållandena ur. själfvisk synpunkt. »Det är jag som får
draga lasset,» tänkte han då han stod framför ugnen där
nere eller då han, trött och utsläpad efter nattens arbete,
stapplade hem för att sofva en stund på morgonen, »där
ute skulle jag få ett mänskligt arbete och förtjäna pengar,
så att man kunde lägga af en slant för gamla dagar, här
sliter jag en hund, och på ålderdomen vänta mig fattigdom
och beroende.»
Då Åman kom ned till gasverket, var klockan sex —
timmen då det nya arbetslaget började, det som under
fjorton dagar skulle tjänstgöra om dagarna och hvila om
nätterna, och till hvilket Åman hörde. De föregående
fjorton dagarna hade han haft sin arbetstid på natten; men
under dagen blef det aldrig någon ordentlig hvila. Han
hade icke ro att sofva om förmiddagarna; detta gjorde,
att, då det långa vakarbetet var förbi, kände han sig ofta
olustig och trött, och då var den gamla okufliga längtan
genast färdig att på nytt gripa honom.
Det var en vacker söndagsmorgon i mars månad.
Luften kändes isande kall — under natten visade
termometern nära tjugu grader under fryspunkten — men
solstrålarna, som redan hade något af vårens hetta, göto
liksom en flod af värme genom den kyliga morgonluften.
I gasverket brusade arbetet med vanlig kraft. Rundt
omkring i den stora staden voro alla butiker stängda,
söndagshvilan låg öfver de folktomma gatorna, från
kyrktornen ljödo ottesångsklockorna och fyllde sinnet med en
stämning af ro och helgdagsfrid.
Men så snait man träder inom portarna till gasverket,
är det som om ett häftigt brus af hvardagslifvets oro sloge
emot och i ett tag bortsopade hvarje stämning af helg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
