Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verktygen, böjde sig ett par gånger och skakade håret,
ur hvilket svettdropparna löllo som regndroppar, och gick
därefter in i det rum, där arbetarne brukade tillbringa
den timmes ledighet som följde på hvarje matning af
ugnarna.
Åman var i allmänhet icke mycket hågad för att
prata under rasten; sedan han torkat svetten af sig, vridit
ur skjortan och knäppt igen rocken för att hålla sig varm,
satte han sig i en vrå och tog upp en andaktsbok som
Marta stoppat på honom innan han gick. Men han kunde
inte hindra sig från att under läsningen då och då lyssna
till hvad kamraterna i andra ändan af rummet talade om.
Allt emellanåt trängde berättelser om arbetslöshet,
hårda tider och brödbekymmer fram till hans öron; då
och då hörde han utrop af förbittring och ovilja, som
kommo honom att se upp från boken och lyssna.
Slutligen lade han boken ifrån sig och gick fram till de med
allt högre röst samtalande karlarne.
»Han vitr hos mig i går afse,» sade en af dem, just
som Åman kom fram, »å jag såg att han hade nå’t på
sinne’, för han va’ blek och besynnelig värre, men det
stod inte till att klämma’t ur’cn. Men då han skulle te
å gå, sa’ ja’: ’hör du, Johanson,’ sa’ jag, Vill du låna de
här,’ sa’ jag. Å så stack jag ett par krischor i handen
på’en. Då började han gråta, den stackarn. ’Jag och
hustru min ha inte ätit nå’t på tre dagar,’ sa’ han och
tacka för pengarna. Men de’ va’ svårt att se’n, för jag
såg hur svårt han tyckte de’ va’, att stå där som en tiggare.
Dä’ en stursk fan de’ där, som alltid har arbetat regalt
å inte tveker om att ligffa nå’n te last, inte!»
PO 1
Arbetarens berättelse tycktes göra ett häftigt intryck
på kamraterna. En af dem började harkla och spotta så
ifrigt som om han plötsligen fått en våldsam snufva, en
skakade på hufvudet och drog en lång, undergifven suck,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
