Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en annan slog den knutna handen i bordet och
söndermalde un ud mullan tändurna.
Åman sade ingenting. Mud rynkadu ögonbryn och
sammanpressade läppar började han gräfva i sina byxfickor
tills han fick tag i några silfverslantar, som han kastade
på bordet.
»Se där! Låt oss ’skramla’ ihop un slant åt’un,»
sadu han kort, »d’ä* un uvig skam att un hudurlig
ar-butaru som Johanson ska’ buhöfva svälta.»
Du öfriga svarade ej, men de började också att gräfva
i byxfickorna efter slantar, och inom utt par sekunders
förlopp hade de samlat ihop flere kronor till den
arbetslösa kamraten.
»Tvi tocke’ elände!» utropade den af arbetarne som
nyss slagit handen i bordet, en lång mager karl med ett
tärdt ansikte, som upplystes af ett par mörka ögon, hvilka
han med ett på samma gång fientligt och sorgset uttryck
brukade spänna i den han tilltalade, »inte ha så mycket,
så en kan lefva en gång! Man sliter och släpar ihjäl sig
och tackar till för’et. Men d’ä’ ändå för mycke’ godt,
ä’ de’! Svälta ska’ man, d’ä hva’ di bjuder en hederlig
arbetare på. Och ändå skriker somligt folk 0111 att man
ska’ vara nöjd! Ska’ en vara nöjd, då en knappast har
en bit bröd å gnaga på? Nej, dum ä’ den som stannar
här hemma, de’ har jag sagt å de’ blir jag ve’ — å dum
va’ jag som inte reste för tio år se’n mens jag ännu hade
krafter. Nu ä’ de’ för sent.»
Han drog en djup suck och strök med alla fem
fingrarna utspärrade genom sitt ännu svettiga hår, medan det
fientliga uttrycket i hans ögon smälte bc%t i en drömmande
sorgsen blick.
Åman hade, under det kamraten talade, hastigt bleknat.
Han blef alltid så underligt upprörd då någon — hvilket
ganska ofta inträffade — vidrörde det ämne som oupp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
