Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lönar inte att jag läser för dig, då du inte vill höra
Guds ord ...»
Åman spratt till och såg förvirrad upp. Han hade
verkligen icke hört ett ord, han visste knappast hvar han
befann sig, hans tankar voro långt borta, på andra sidan
oceanen, där han för väl tusende gången uppbvggde dessa
luftslott, som ständigt lockade och sysselsatte hans
inbillning.
»Jo ... jo . . . läs du . . . det ä’ alltid godt att få höra
litet,» sade han med en suck, »jag hör nog, fast det
kanske inte ser så ut.»
Och Marta fortfor att läsa med låg, entonig röst,
och Åman lyssnade med ögonen spända i hustrun, ända
tills synerna från det fjärran landet å nyo började stiga
upp i hans inbillning och draga honom med sig . . .
Under flera veckors tid gick nu Åman och såg
nedstämd och hängsjuk ut. Det var ett mer än vanligt
våldsamt anfall af hans amerikalängtan; han hvarken åt eller
sof, man kunde tro att han gick och drogs med en
sjukdom, som skulle bryta ut.
Marta grämde sig i tysthet och gick ur vägen för
mannen så mvcket hon kunde. Hon var för klok att
göra honom förebråelser eller hålla moralpredikningar;
hon visste af erfarenhet att dessa anfall, liksom snufva och
bröstvärk, skulle gå öfver.
Men trots hennes undfallenhet kunde hon ej hindra
att det då och då blef skarpa sammandrabbningar emellan
henne och mannen. Åman skulle kväfts 0111 han ej fått
tala ut, och de bittra, missnöjda tankarna eggade honom
att säga ord, så (f^rannlaga och orättvisa, att Marta slutligen
brusade upp, äfven hon, och gaf svar på tal. »D’ä’ ditt
fel,» for Åman ut, »du har bråkat och gormat för’et så
att du bundit händerna på mig. Hade du inte varit, så
hade jag nu varit en burgen karl, som inte behöft släpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
