Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut sig på det här eländet. Men den gången jag var regelt
dum, det var när jag band mig vid ett bråkigt och
egen-nyttigt kvinnfolk!»
»Res,» svarade Marta och gaf mannen en hvass blick
ur sina kloka, stålgrå ögon, där vreden glödde djupt och
intensivt som den gör hos kraftfulla, till det yttre
behärskade naturer, »res och lämna oss i nöd och fattigdom,
jag följer bara inte med dig. Men den gången jag var
dum, det var när jag hörde på dig, då du tiggde och bad
om mitt ja-ord. Jag gaf de’ just inte i bråkastet inte,
men nog hade jag gjort klokare i att inte alls ge det.»
»De’ har du rätt i,» svarade Åman alldeles likblek
och med skälfvande läppar, »det ä’ just hva’ jag gått å
tänkt hela den här tiden. För en gång ä’ vi sams då!»
Martas ögon fingo ett olycksbådande mörkt uttryck,
helt olika Åmans sjudande vrede. Men hon svarade ej,
utån lämnade blott rummet och blef borta flcre timmar,
under hvilka Åman gick i den förfärligaste oro för att
hon »gått och gjort sig något ondt». Hon var den
kraftfullaste af dem båda, och det var alltid hon som under
deras tvister slutligen bragte Åman till ånger och besinning.
Ibland visade sig Åman från en annan sida; han
hvarken grälade eller tvistade, han gaf Marta rätt och
erkände att den här »utvandrarelängtan» gjort honom icke
»riktig» i hufvudet. Men det var nästan värre att se
honom så, tyckte Marta; han var så ängslig, så jämmerlig,
det låg alldeles som ett tungt moln öfver hemmet och
ibland kunde det till och med hända att den stora, starka
karlen satt och grät som ett barn.
Andra gånger åter satt han i timtal och idislade
historier 0111 alla dem som blifvit rika genom att fara till
Amerika. Marta kunde dem utantill allesamman:
Lindström, eldaren, som nu rådde 0111 ett hemman i
Gestrik-land, Carlsson, järnvägsarbetaren, som kommit hem med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
