- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1893 /
29

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förhatligt. Hans ögon började också att bli klena; dén
förfärliga hettan framför ugnarna och bristen på sömn angrepo
dem, så att han numera icke kunde se att läsa vid ljus,
och detta bidrog äfven att oroa och nedstämma honom.

Fram på hösten fick Åman en svår förkylning och
gick i tre dagar med hufvudvärk och feber, utan att göra
något vid det. Febern märkte han just inte då han var
i arbete, men så snart han kom hem och i säng, kände
han hur pulsen flög och hur det dånade och susade för
öronen, som om han haft tio kvarnar i sitt hufvud.

»Jag tycker du skulle gå till doktorn,» sade Marta
en morgon, då Åman sköt ifrån sig frukosten utan att ha
smakat en bit, »de’ går inte i längden, de’ här.»

Han såg verkligen mycket sjuk ut; ögonen lyste
feberaktigt, och han andades kort och häftigt.

»Å skräp,» svarade han skrattande, i det han reste
sig upp, »en så’n käring ska’ en väl inte vara, så en
springer till doktorn bara en mår lite illa. D’ä’ ju inte
annat än en förkylning, och det ska’ jag väl vara karl
till rå på!»

Marta svarade ej, och så fick Åman hålla på med
sitt arbete ännu en dag. Men morgonen därpå då han
skulle stiga upp ur sängen, föll han i stället vanmäktig
ned mot kudden och blef orörlig liggande där.

Marta släppte sopskyffeln och sprang fram till Åman.
Då hon fick se honom svimma bleknade hon, så att till
och med läpparna blefvo hvita, ty nu visste hon att det
stod illa till. Åman var den härdigaste människa hon
någonsin sett, och när han gaf vika, då var också
sjukdomen för dörren. Med darrande hand började hon gnida
honom på tinningarna och kring handlederna, under det
de små flickorna ställde sig kring sängen och började
gråta af förskräckelse.

n

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:21:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1893/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free