Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I dagstungan. En bild från arbetarevärlden af Mathilda Roos. Med 3 teckningar af E. Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marta drog en djup suck och strök med handen under
halsduken. Hon hade blifvit gammal i vinter, ryggen var
mer än vanligt böjd och bröstet insjunket.
»Ja, d’ä’ inte mycke’ te höra,» svarade hon med ett
bittert leende, »vi har haft en svår tid, Åman har varit
illa sjuk, och pengarna har gått fortare än de kommit. Men
de’ blir väl än värre för oss,» tilläde hon med en tung
suck.
»Hur så då?» frågade tvätterskan.
»Å, d’ä’ de’ här me’ att Åman ändtligen vill ut
till Amerika. Och det blir nog ingen annan råd till sist
än att han får fara.»
»Jaså <— står det så till?» svarade tvätterskan, i det
hon satte ned korgen, som hon bar och började gnugga
sina frusna händer. »Ja, de’ där, de’ tål nog att tänka
på, de’. Men hur ä’ de’ me’n annars, ä’ han frisk nu?»
»Åjo, d’ä’ nog bättre, han har repat sig duktigt sista
tiden. Men de’ var nog den där sjukdomen som gjorde
slag i saken. Och jag börjar på att tycka att han kan ha
rätt, hur svårt och sorgligt det än blir för oss. D’ä’ en
arbetsmyra, Åman, och nykter och ordentlig har han alltid
varit, så jag har då inte något skäl till klagan, och ändå
ser en, att de’ knappast går ihop för oss, så dyrt som
allting nu ä’. Och så känner han hur de’ här släpet vid
ugnarna rakt tar krafterna af en, så en får då inte undra
på 0111 han vill försöka nå’t annat. Jag har inte velat
gått in på det förr, jag har nog i det sista kämpat och
hållit emot, men när jag såg’en i vintras sjuk och eländig
släpa sig dit ner, då begynte jag på att tycka att han
ändå har rätt.»
»Ja,» svarade tvätterskan, »jag får säga att d’ä’ inte
underligt 0111 di längtar ut lite’ hvar. Här ä’ svårt be-
o o
kymmersamt nu för tiden. Där borta hos Eriksons,»
fortfor hon, i det hon med en böjning på hufvudet utvisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
